Varning för kritik!

[spyfrog]

Ursprungligen postat av benkegbg

Tack för inlägget och start av tråden Svenolov. Intressant det här med stigningar och lutningar. Mitt projekt över Värmland är också baserad på DEM-data. På vissa ställen är marken faktiskt i kraftigt lut och jag tänker låta spåren följa detta så gott det går. Men naturligtvis får det bli inom rimliga gränser av vad loken klarar av.

Läste någonstans att max lutning är någonstans kring 2 promille i Sverige. Jag försöker hålla mig däromkring och när det går över något 3-4 så drar jag ner splinepunkterna och släter ut, dvs spränger eller fyller beroende på underlag. Försöker alltså inte överstiga 4 i alla fall. En sak jag framför allt försöker undvika är "knixighet". Det är när spåret går över från en stigning till plan mark (2 promille till 0 med en gång). Det känns liksom som om främre delen av loket står upp i luften innan den landar på marken.

Tack också för omdömet om Nils Blid och min manual om "realistiska landskap". Förnämligt, tycker jag att ingen har fått problem med den. Visar att att vi lyckats på ett pedagogiskt sätt förmedla kunskapen. Lycka till önskar jag (och säkert Nisse).

Och tack till MatsH för en fin handledning i landskapsbygge (länk i inlägget). Den hade jag inte sett. Bra och instruktiv!
Hälsningar

2 promille är nog för moderna, nya normalspårsbanor.
Jag har, utan att tulla på verkligheten, betydligt brantare backar på DONJ. Övergångarna över stambanan och OKB hade t.ex. 10 promilles backar upp till dem. Även på äldre normalspår förekommer större lutning än 2 promille.

[korvtiger]

Blanda inte ihop procent med promille nu!
Normalt anses 20 promille som En bra maxlutning (2 procent). Men det finns brantare backar på korta sträckor, uppmot 32 promille. I trainz mäter man i procent, så en backe som enligt Trainz har lutningen "1" har alltså lutningen 1 procent = 10 promille.

[ekankal]

Stigningar på över 20 prom. är vanligt på NÄSTAN alla järnvägar, men observera, att det då bara gäller kortare banavsnitt, inte kilometerlånga "backar".

En annan sak som JAG vill kritisera, eller egentligen två, är:
Dels hur "folk" gör kurvor, ibland är det rena 90gr-svängarana (tyvärr ganska vanliga även på "The Loops" som jag rekomenderade), och då kan man snacka om att körupplevelsen faller platt (eller "kastas åt skogen" är kanske mera rätt).
Plus att övergångarna från rakt spår till kurva, ska i princip inte synas, eller kännas i tåget.
På vissa banor/bilder känns/ser det ut som man att skulle behöva både njur- och säkerhetsbälte på sådana ställen, för att inte bli halvt ihjälslagen av "knycken".

Sen längden på stationer, bangårdar, mötesspår, etc.
På dom flesta banor man laddat ner, eller ser bilder på, så kan ju nätt och jämnt två "normallånga" persontåg mötas, på grund av alldeles för korta spår.
Det är bara att kolla på vilken "bonnstation" som helst, men spårlängden brukar gott å väl räcka till för att två godståg av normal längd ska kunna mötas.

EDIT: Korven hade redan hunnit klargöra det där med stigningar, medan jag satt å "författade" det här inlägget.

[korvtiger]

Ursprungligen postat av ekankal

Sen längden på stationer, bangårdar, mötesspår, etc.
På dom flesta banor man laddat ner, eller ser bilder på, så kan ju nätt och jämnt två "normallånga" persontåg mötas, på grund av alldeles för korta spår.
Det är bara att kolla på vilken "bonnstation" som helst, men spårlängden brukar gott å väl räcka till för att två godståg av normal längd ska kunna mötas.

På 1930-talet så var det normalt på normalspåriga små stationer (två mötesspår) med minst 300 meter hinderfritt mötesspår. Gärna 350m eller mer.

[svenolov]

Det blir slut med korta mötesspår, när "stopplyktan som skyddar tågväg" kommer för dom svenska signalerna.