Berg- och dalbanan DVVJ

[Nils Blid]

I Trainz är det omöjliga möjligt och LAn:s Skånegård har flyttats upp till Dalsland till kilometerstolpe 4 samt försetts med lämpliga tillbehör. Puntane har gjort pil-träden, Lenfas gårdspumpen, Tufftuff ångloket (BJ C3, det första svenskbyggda, och Korvtiger de vackre c3-passagerarevagnarna. Pilalleerna tämligen stilriktiga och en märgelgrop finns med. Gropen skapades när man hämtade lera till att klina husen med - man fyllde mellnrummet mellan korsvirket med lera förstärkt med vidjor från pil-träden.

Dalsland har blivit en attraktion rikare. Tack LAn.

Nisse

[ekankal]

Stiligt Nisse .

[lan]

Det glädjer mig att se att mina alster blir förvaltade på detta fina sätt, själv orkar jag knappt texturera marken på mina screenshots. Det fattas väl bara några gäss, en påg, en grebba och en rullebör

[Nils Blid]

Idag firar jag jubileum; den första milen har passerrats – dert tråkiga slättlandskapet har bytts ut mot kuperad terräng, skog och sjöar. Fortfarande dominerar lövskogen, men nu tar tallen förbi.. Det roliga banbygget börjar.

Som en jubileumspresent visar jag i dag en första glimt av Svenolovs nya vägskydd. Till det yttre är det sig likt, men innehållsmässigt helt nytt. Vägskyddet, synnerligen lättinstallerat, betatestas, men kommer förhoppningsvis ut i höst,

Vid ett tillfälle under testet låg bommarna nere lång tid. Bilisterna blev otåliga och någon började tuta i vanlig ordning – som om vägskyddet hörde det.

Vägskyddet är nog lite för modernt för banan. Spårplanen för Mellerud är från början av 1960-talet och på den tid fanns bomvakterskor kvar – med all säkerhet på DVVJ. Själv gjorde jag ett reportage 1962 om en bomvakterska på NBJ.

Hur väl stämmer då DEM-kartan med verkligheten? Enligt 1928 års tjänstetidtabell är lutningen de första 14 kilometrarna 11 promille. Just nu ligger jag på 13, men har goda förhoppningar att komma verkligheten rätt nära. Antalet bergsskärningar och vägövergångar stämmer.

I första bilden närmare sig lökförare Hilding Carlsson vägskyddet vid Ingribyn. Bilarna köar.
Rälsbussar a la Carlsson är ingen ovanlig syn på DVVJ. I Bengtsfors finns två stycken. I nästa bild drar Vovven 47:s R 977 en restaurangvagn fyllt med tokiga glada järnvägsentusiaster. Till vänster en veteåker och framöver väntar Björns lilla järnvägsbro över hans smala å. Slutligen mötet med den första sjön utefter banans sträckning.

Nisse

[Nils Blid]

Efter 12,5 kilometers resa från Mellerud har DVVJ anlänt till första stationen, Åsensbruk – en f d liten kommun som fram till 2009 dominerades av ett stort pappersbruk, fotboll och gröna ytor.

Stationen och posten finns kvar.

Resan fram till Åsensbruk trasslades till ordentligt genom att strax före samhället övergick banan från en DEM-karta till en annan. Den nya DEM-kartan låg nästa 20 meter under den föregående. För att överbrygga höjdskillnaderna tillgreps en djup skärning. Resultatet blev att sträckan Mellerud-Åsensbruk inte håller verklighetens lutning (13 promille uppåt) utan snarare 1 promille.

Men nu väntar andra bullar. Åsensbruk är avstampen för berg- och dalbanan DVVJ. Under de närmaste tre kilometrarna fram till Håverud bär det uppåt med 13 promille men med omväxlande nedförs- och uppförsbackar. Spännande körning.

Nu väntar det dramatiska äventyret Håverud: två vägbroar. en järnvägsbro, en vattenbro, en kraftverksdam, en fors, ett kraftverk, en station, ett bruk, slussar och hus – allt i ett.

Allt sedan min start i Trainz har Håverud varit det stora målet – från början en hopplös uppgift, nu hoppfull.

Nisse

[bjornl]

Hej

Jag tar mig friheten att posta i denna tråd, jag hoppas Nisse inte misstycker.

Nisse undrade om jag kunde vara behjälplig med en liten akvedukt och jag håller på med en variant av akvedukten i Håverud.

Den är lite bredare än orginalet för att kunna härbärgera Tor.

När Nisse har byggt marken färdig så kan jag anpassa landfästena till Trainz vattenytor så det blir en snygg övergång.

Sedan är det dags att texturera färdigt, bara själva akvedukten är någorlunda klar texturmässigt just nu.

[Nils Blid]

Nej Bjornl, jag misstycker inte.

Ska sanningen fram frågade jag Bjornl om han kunde hjälpa mig med en simpel ränna, möjligtvis med lite blå färg i botten. Två dagar efteråt låg ovanståender ränna i min dator.

En bild sägs berätta mer än tusen ord, två bilder således dubbelt så mycket.

Nisse

[Nils Blid]

Efter drygt ett års time-out från DVVJ har nu banbyggandet återupptagits. Under tiden har jag hunnit med att lägga ut två banor i Forum. Idag lämnar vi Dalslands slättlandskap och inleder resan mot höjderna och de många promillen.

Avstampet sker i Åsensbruk. Här väntar Vovven47:s S 1 jämte tre LAn-vagnar (litt E) lastade med rivningsskrot från arbeten i pappersbruket. När tågsättet lämnat samhället och dragit in i skogen väntar en lutningsskylt med den föga uppmuntrade texten "18 promille, 1350 meter". Backen känns - men det är inget emot vad som komma skall.

Efter backen upp och något neråt väntar Dalslands stora turistattraktion; Håverud med tre broar (väg, järnväg och vatten) över en fors i en trång klyfta - förr i tiden betraktat som ett av världens sju underverk.

Att bygga Håverud har varit min dröm och stora utmaning allt sedan jag gjorde bekantskap med Trainz 2004. Att återskapa i Trainz är en omöjlighet men funktionen är möjlig. För Håverud krävs framför allt slussar och en akvedukt. Det har jag fått hjälp med - LAn har konstruerat fungerande slussar, Bjornl akveduktens fyra delar och Vulcan damm och kraftanläggning.

Det stora problemet är att de olika vattennivåerna får inte komma i kontakt med varandra annat än genom slussarna. Det kan man göra genom att anlägga osynliga dammar, som så att säga vilar på torra land. Slussarna kräver dessutom precision - exempelvis om den nedre vattenytan ligger på 50,53 meters höjd och slussen lyfter 3,5 meter skall den övre sjöns nivå vara 54,03 meter. En centimeters fel havererar hela kanalsystemet, såväl slussar som akvedukten.

Vad som händer, både här och i verkligheten, är att fartyg lyfts upp 10,5 meter så att forsen under kan passeras i en vattenbro (akvedukt) och att en anslutning kan ske till övre sjön.

Som banbyggare njuter jag av att lämna landbacken och ge mig i kast med slussar. Jag kommer att få mitt lystmäte. Tanken med DVVJ är att bygga Dalslands kanal parallellt med banan. Från Håverud och upp till Bengtsfors gör nämligen järnväg och vattenväg sällskap.

En starkt kuperad bana och elva slussar väntar.

Nisse

[Jockes]

Väldigt fint! Håverud är så vackert.

[Nils Blid]

Från Håverud går färden över Brudrefjell, en minst sagt vildsint och svårgenomtränglig långsträckt ås. Vägen över åsen följer den gamla ridvägen från 1500-talet och är skyddad. En bussresa bjuder på sjösjuka.

Här framträder också Radio Mobiles (DEM) svaghet. Dalsland består av täta skogar, branter och djupa sjöar. Det är uppenbart att RM mäter på den täta skogen. Samtidigt ligger sjöarna, som omges av branter, hyfsat i höjd. Konsekvensen blir att kanten mellan sjö och mark höjs kraftigt. Kolla branten i rutmönstret (bild 1)

Vid åsens mitt ligger slussen Buterud jämte en fallfärdig hållplats. Nedfarten blev häftig - 80 promille lutning neråt. Från vattenytan upp till toppen vid skogen är stigningen 10-20 procent. Banans häftiga lutning besegrades efter timmar av justering till 28 promille lutning - något för våra lok att bita i.

Konsekvensen, igen, blev ett orealistiskt stup 15-20 meter högt mot verklighetens 5-10 meter.

Här skall också en av Dalslands kanals slussar installeras. Utgångsläget är den strömfåra som RM ritat ut, Genom mätningar från olika platser har slussens placering säkrats. Men RM skildrar inte verkligheten. Med hjälp av Hitta.se framträder bilden av Buteruds sluss ganska bra.

Det går bra att mäta med Hitta.se: verktyg. Värdena översätter jag till DEM-kartan. Sedan ritar jag upp hela anläggningen och som ritstift använder jag mig av - järnvägsspår (bild 2). Resten är ett tidsödande hantverk. Bilden med järnvägsspåren ses från norr och söderut.

Ett knepigt jobb var den smala avbärarpiren, som skiljer kanal från strömmande vatten (bild 3). Bredvid slussen syns det inledande arbetet på forsen snett under hållplatsen.

För att ta mig upp från slussen till hållplatsen använder jag mig av en brant lutande bro och en trappa - allt bra för konditionen (bild 4).

Slussen ligger mellan en öch fastlandet. På andra sidan ön en kraftig fors. Slussen kräver att det inte finns förbindelse merllan de lägra och övre vattenytorna. Det ordnas med hjälp av en osynlig damm (gridlinjerna lyfts upp över högsta vattennivån). Forsen anordnas med hjälp av Fluss och Whitewater3 (Tack Ekan!) - alltså en liggande bana från vattnets högsta punkt till det lägsta.

Bild 5 = slutresultatet; en fungerande sluss och en till synes fungerande fors.
DVVJ-resan med Dalslands kanal går vidare.

Nisse